Sista dagen

Ledighetens sista dag och jag mår ganska gott. Lugn och varm. Planerande känns inte längre som en börda utan som ett roligt pyssel. Det ligger några roliga projekt frammåt i tiden som jag tänkte lägga lite extra krut på.

Jag vill cykla, både distans och mer tekniska banor.

Jag vill paddla, både ensam och med kompisar.

Jag vill träna mer, gärna simning ute så fort det går.

Jag vill göra några långlopp löpning så fort benen tål det.

30.

Snart fyller jag trettio år. Ingen ångest så långt ögat når, ingen stress. Kanske skulle mina närmaste uttrycka det annorlunda. Spänd förväntan inför att passera den där gränsen som tycks fungera som en oåterkallelig gräns för ungdom. Kontaktannonsörers favorituttrycksätt räknas inte "...är en ungdomlig tjej på 56 år...", man blir inte ungdom för det.

Jag ser fram emot att bli äldre. Kanske ett lite romantiskt skimmer omkring åldrandet men ändå. Jag vill ha min trädgård på landet och tid att sköta den. Den här uppförsbacken som livet runt trettio erbjuder ger inte mycket fritid. Men visst, fast anställning i daglig verksamhet ger ju lugn, trygghet och säkert stabilitet. Det ger också panikartad rädsla för förändringar, enligt min betraktelser alltså.

Hålla sig i rörelse för att inte stelna. Stelnad lera krackelerar och blir damm.