Saknad

I flera dagar har jag gått med klump i magen, en stor ledsen klump. Det är nyttigt att få längta, men det kan jag inte se någon nytta med. Saknaden blir ibland så total att jag vill riva upp besluten och flytta mig närmare. Saknaden överskuggar det som brukar vara roligt och allt jag tar mig för blir bara transportsträckor och tidsfördriv.

Jag vaknar på nätterna och längtar så att tårarna rinner. Nätterna är bara långa, sönderhackade och drömfyllda. Inte vilsamma och sköna.

Jag är inte så bra på att vänta, det är bara det. Inte tycker jag om att träna på det heller.