Mål

Äntligen i mål. Sista stora evenemanget klarades av i går och nu är det dags att ta lite rekreationstid. Sova i fatt, äta i kapp, läka ut förkylningen och sedan sätta lite fart på träningen.

Det finns i varje pressad period saker som man prioriterar bort. Det kan vara sig själv, sina relationer, beslut, träning och allt annat som man annars tycker är roligt men som under press hamnar på listan med saker som man inte står ut med. Den listan är kanske inte så lång för min del, jag är bra på att unna både det ena och det andra men den innehåller saker som inte är kul ens i det mest avslappnade stunder. Dock brukar jag ta tag i saken, lite i taget, varje dag för att inte bygga berg av det där som inte är så skoj.

Likt tvättberget som bara växer pch växer när det passerat en viss gräns och man inser att man kommer att få tvätt HELA dagen för att få se botten på tvättkorgen, den som för övrigt inte ens går att urskilja där inne i berget.

Så, vad kan det väl vara? Mhm, tänka efter. Det är något jag inte gjort på ett tag. Tänkt alltså. På en viss fråga, jag har liksom bara låtit saken bero och flutit med och kanske till och med njutit av det. För någon dag sedan sträckte jag ut en hand och bad uppriktigt om hjälp i en situation som jag inte hanterar. Nu ska jag verkligen försöka ta emot den hjälpen också.

Om man gör lite vare dag så vållar det inte några problem, om man inte gör det på ganska lång tid så uppstår sidoeffekter likt dem som traumaskadade personer får. Man får diffus oro, sömnsvårigheter, kanske problem med nära relationer, omotiverad hjärtklappning. Ja, en massa diffusa symptom helt enkelt. Jag har en del av dem, helt i onödan egentligen. Men jag tänkte göra något åt den saken.

Rekreaktion it is. Njuta av tillvaron och bara göra roliga saker. Bada romerskt bad, få och ge massage, måla, sjunga. Det finns så mycket att ägna sig åt som bara är skönt. Umgås. Pyssla om mig.

Saknar...