Oro

Frågan har kommit upp på allvar. Ska jag fortsätta att utveckla verksamheten eller ska jag försöka avsluta.

Känns fånigt, bara små fåniga beslut och den fåniga oron för att inte trivas. Tristess är mördande. Jag vill inte slösa bort tid på att vänta på att det ska mala färdigt i de politiska kvarnarna. Jag önskar att jag kunde se in i framtiden.

Fast, vad skulle egentligen förändras nästa år som inte har varit i år. Jag får helt enkelt ta redan på vilka möjligheter det finns i övrigt. Jag vill veta hur stora chanser jag har att få förverkliga min plan.

Rädd för att slösa bort en möjlighet men också rädd för att att få veta att jag saknar kapacitet.

Dvs att inte ens hårt arbete och fokus har möjlighet att ta mig dit jag vill. Jag är inte rädd för ansträngningen, jag är inte rädd för att ta i. Men jag är rädd att släppa för många andra möjligheter för at fokusera på ett mål och därmed misslyckas med allt.

Bara fånigt. Litet och fånigt.