Helg...

Äntligen! Jag har gjort mitt första nattdyk! Jagat fisk med händerna, smugit på abborrar och tittar efter om om röding blinkar. Det gör den inte. Och abborren kom precis undan, fastän jag smög och bara andades lite. Så nära!

På dagen dök vi i kalkbrott. Det var en upplevelse, som att dyka i kritallklar mjölk. Om man gick upp en meter så såg man kalkdammet som molnformationer som man kunde sjunka ner i, gömma sig i, ligga till hälften som en krokodil med bara ögonen ovanför. På ställen där dammet var mer kompakt kunde man (nästan) krama kalkbollar och kasta på sin dykpoler.

Samma dykpoler som lekte cirkus med kräftorna och ställde upp dem i formationer och försökte få dem att springa i kapp. Han som jag lurade att tömma dräkten på en sekund så att han ramlade över ända. Det var skojigast. Fast det var förra gången. Han sjönk inte så mycket...inte så det gjorde ont i öronen eller så.

I går var vi ute på egen hand, polern och jag, vi navigerade jättebra. Första gången så hittade vi oss på vatten som var 60 cm djupt och andra gången, när vi skulle navigera tillbaka så hamnade vi på ett maxdjup på 8,3 meter. Vår guide hade på förhand sagt att det var max 6 meters djup på det område som vi skulle gå ner på.På det området var det säkert det.

Dock låg dykbåten ovanför oss och tittade på oss med ekolodet när vi besteg en av naturens danssalar. Slät botten med nätt kort sjögräs i vackra formationer och däremellan vitt kalkdamm blandat med fin sand. I klart vatten och gnistrande solstrålar som finner sin väg mot botten och ger allt en glödande ton.