Garderobsromantik

Garderob med gamla kläder som var och ett represnterar ett minne som jag helst inte skulle vilja ha. Skam och skuld. På natten blåser garderobsdörren upp och den unkna doften kan ta sig ut.

En tung doft så hårt kopplad till känsla att jag bara måste leta bland kläderna för att se vilket klädesplagg som sprider den otäcka stanken. I minnet bläddrar jag genom stunder och platser, det ena mer genrande än det andra. Så skinnet knottrar sig och strupen utstöter ljud i vämjelse.

Erfarenhet kallas det. En med mycket erfarenhet har inte bara varit med länge, hon har också fått ta de besvärliga och besvärande situationerna. Hanterat dem, med tiden allt mer skickligt. Men för att bli skicklig måste man träna. Prova sig fram. Misslyckas. Missförstås och rida ut stormen. Det finns inte alltid en lösning. Men tiden läker om än till fula ärr. Som bleknar. Försvinner inte helt men bleknar. Processen återupprepas.

Svårighet till erfarenhet. Lärdom till ödmjukhet.

Att tillåta att lära är att erkänna sin okunskap.

Nu kommer efterhand att vara då, bleknande ärr och erfarenheter. Så om jag ska leva vidare så måste nu få bli i går, i förrgår och för länge sedan. Varje nu.