Det är

märkligt som livet ter sig.

Ett tåg på renovering och ett annat som bromsar in för att hämta packningen så att jag slipper släpa runt på den. Då blir väntan mycket lättare. Friare och ytterligare berikande.

Att stå och passa på sin packning är verkligen inte särskilt stimulerande. Tungt att bära, bevakande mot den okända tjuven eller marodören och begränsande i handling.

Gud är god.