Omen

Osympatisk
Oempatisk
Ovänlig

Bra.

Popularitet är så flyktigt.

Igår frasade det i hjärnan, hakan föll och musklernas styrning i nedre halvan av ansiktet försvann. Jag tänkte att "nu dör jag", det gjorde jag inte. Det blev ett tomrum fullt av kristaller som sakta singlade ner och skapade en perfekt is av miljoner små prismor. Kristallen frös vågorna till sega dyningar och därunder stannar jag. Där världen är långsam och ingen når fram. Där solens strålar bara syns mitt på dagen och tomrummet efter mörkret känns besvärligare att hantera än ett ständigt mörker och dvala.

Jag kommer ut, jag hittar hem igen men jag har lite att göra först.