Kväll.

Roxen runt, distans 75 km, max 55km/h, medel 30 km/h. Kallt.

Nöjd, inget ont, men trött i benen sedan igår.

Jisses vad det är roligt att fara fram över asfasten och bara pumpa runt tramporna och känna hur farten bara ökar. Ren njutning.

Ute känner jag mig frisk, bara snorig men man kan snyta sig i farten, oftast går det bra. Började förstås planera för en del långa turer när förkylningen gett med sig, det känns så himla skoj att kunna bedrifta sig ordentligt. Vill se vad sommarens maxprestationer innebär.

Några projekt är redan spikade, klipplöp längs med Omberg till exempel. Springa i strandkanten så när vattenbrynet som möjligt. Låter romantiskt, men där finns inga sandstränder, bara klippa, mer eller mindre vertikal. 15 km från start till mål. Det kommer inkludera långa simpass. Det är bara att hänga på om man känner för en utmaning.

Ett annat är Vätternrundan som börjar se allt längre ut ju närmare det kryper. Eller ja, krypa har blivit gå och nästan joggande. Dags att prioritera sin tid och sina resurser till mer träning.

Jag vill ha sommar, jag vill känna mig stark och vältrimmad!!! Nu känner jag mig mest som en slemförpackad sill med MS.