Hur

i helvete kan man vara så fantastiskt självupptagen och egocentrerad.

Jag är arg, riktigt irriterad. På gränsen till föraktande. Äcklad.

*backar undan*

Varför? För att vissa beteenden uppfattar jag som så arrogant, nedvärderande att nackhåren reser sig. Så inkrökt och självömkande att livet självt faller offer för margialiseringens näve och minimialiserandes käftar.

Tycker jag.

Usch.