Jag kan simma!

Jag har sedan jag slutade simskolan sagt att jag inte är så bra på att simma. Misstänker dock att det kanske inte handlade om bara teknik eller allmän förmåga utan styrka och kondition.

Idag simmade jag 1000 meter utan att egentligen känna av ansträngningen. Fort gick det också, som jag minns det tog det mer än 25 minuter att simma 1 km. Det var andra simturen den här sommaren.

Första simturen tilldrog sig i en mattsvart skogsjö under den varma perioden efter midsommar. Jag och en kär vän simmade till en liten sten en bra bit från badplatsen. Där möttes vi av den största och äckligaste spindel jag någonsin sett. Med hot om spindelattack o säkert hans äckelkompisar i trupp så enades vi om att vi nog kunde dela stenen med herr spindel i stället för att försöka jaga bort den. En mycket behaglig simtur var det i alla fall. Med paus för att gå upp och kissa... Ja, flickor gör det.

Jag ska nog försöka behålla min form och kraft. Man kan göra så mycket mer roliga saker då, vill aldrig mer bli utan reserver.

Jag är riktigt nöjd med mig. Jag tror att jag måste få en present.
I think I know just the one...