Fredag

Ensam hemma för första gången sedan jag flyttade in här.

En fredagkväll går fort med städning, slösurfa, tryfflar, trevliga samtal över icq, lång dusch.

Inredningen får ytterligare omsorg, det får jag med. Jag trivs här.

Men jag trivs inte helt med ensamheten. Jag är inte konstruerad för ett liv i ensamhet. Jag tycker att bo ensam är behagligt men det är inte roligt, dynamiskt eller vidare utvecklande. Ganska enahanda tycker jag.

Jag ska ingenstans just nu. Inte just nu.

Men när förändingsenergin kommer och beslutsamheten infinner sig vet jag att tillvaron blir allt annat än beständig. Det är en tröst, en tillit till mig själv att det aldrig kommer att bli tråkigt, jag kan inte vara still så länge i taget. Rörligheten är min drog, jag skyr tristessen, att inte finna mål och mening och att andas dammig ångor. Strävan, sökandet efter annat, inte säkert bättre, mer eller fler men annat.

Sagt häromdagan
*tystnad*
-Fan, du, jag tror att jag är adrenalinpundare!
-*garv* Kom du på det NU?
-Ja, visste du det?
-Det vet ALLA!

Det är insikt det.

Nu blev det lördag.