Fredag

*Små insikter och självrannsakan.*

Jag börjar bli ett med den prolitära livsstilen. Jag är ett tjänstejon.

Jag blir glad av att det är fredag och att jag ska få vara ledig i två hela dagar. Jag ser med tillförsikt fram emot att få gå upp på lördagsmorgonen och sitta med boken i soffan och dricka migg morgonkaffe i lungt och ro. Sedan gör jag mig några smörgåsar och kanske tar en frukt till. Allt i långsam mak, ibland med radion på. Allting lågmält, tyst och stilla.

Jag gläds extra åt långhelger, blir nästan lite sprallig av tanken. Planerar in massor av saker att göra för att jag då hinner.

I år så njöt jag verkligen av semestern. Jag blev lugn, små saker blev viktiga för att jag hann se dem och ta mig tid att ge dem omsorg. Stora saker fick vara stora och tvingades inte in i min hårt kontrollerade sinnevärld utan respekterades i sin storslagenhet lite på håll.

Mitt flackande medvetande behövde inte jaga, keep it up, absorbera för att hålla sig uppdaterad. Det sjönk ner till en nivå där sammanhangen blev tydliga och världens gång blev sin egen och där mitt eget högmod faktiskt fick vila.

Så tänkte jag; om jag inte springer så fort, då kommer jag inte att tappa min vision över tillvarons små ting som är det jag ändå får ha som mitt. Som ska berika, vara behändiga och vara mina redskap. Om jag inte rusar rakt fram så kanske jag ändå kan se smultronen i vägkanten och känna doften av varm asfalt som blandas med smultronens mogna sötma och i alla fall få njuta av resan även om den inte kan ge mig utrymme att stanna så ofta jag önskar.

Så önskar jag mig i alla fall ro att se dem som är mig nära, så som de är. Det är inte så viktigt om det är bra eller dåligt, det är så relativa begrepp utan egentligt innehåll och utan essens.

Så i kväll ska jag ta med den viktigaste människan i mitt liv på restaurang. Hon ska få välja restaurang och vad hon vill i menyn, jag tror jag vet redan nu men jag säger inget. Så ska vi sitta och resonera och stillsamt samtala medan maten och drycken ger kroppen den näring den behöver.

För att finna lugn, för att visa att hon är viktig, för att visa att hon har ett alldeles fantastiskt liv. För att hon har den plats i mitt hjärta som är allra viktigast. För utan henne kan jag inte se, inte uppleva, inte njuta.

Ja, jag ska på date!