Hemma!

Flygresan gick fint, vi sov i stort sett hela vägen och vips landade vi på Arlanda. Lite trötta och frusna vandrade vi ut i den svenska hösten. Buss hem till Linköping och där mötte den goe farbror Mathias upp med sin bil som vi fick åka i sista biten hem.

Nu har vi sovit några timmar, handlat och fyllt på kylen och njuter av att vara hemma tillsammans.

Känsla för tid

Nu är vi snart i väg på årets häfftigaste resa! ag har tagit en lång morgon ensam och funderat lite hit och dit. Var lite orolig när jag vaknade för än det ena än det andra. Inte alls kopplat till resa, den är jag inte ett dugg orolig för. Mer sociala fobier som seglade förbi och erbjöd plats i båten. Jag avböjde och byggde min egen båt av tilit och glädje. Kanske inte lika förrädiskt inbjudande och dekorerad men den tar mig längre.

Dessutom har jag just en känsla som jag aldrig förr upplevt. Jag längtar till jul! Mysiga, sköna, glittrande jul! Men än är det massor med roliga händelser kvar innan det är dags för jul. Jag ska njuta av varje stund.

Up up and away!!!

Länk

Framöver kommer våra äventyr att skildras här , Jonas och jag är båda författare i den och ska försöka att uppdatera den ofta. Skriv gärna kommentarer och hälsningar! Vi blir jätteglada för uppmärksamheten.

Hoppas att ni får en skön höst allihop och kramas mycket!

Intro

Idag har jag varit introspektiv. Jag har funderat över sista året och insett att jag har förändrats. Jag har gång på gång reagerat annorlunda än vad jag gjort förrut. Det mesta positivt och mycket är kvar av mitt forna ångloks-jag som drar och driver, men jag har fått lite andra värderingar och prioriteringar.

Jag har hittat hem, både själsligt och fysiskt. Jag pysslar om vårt hem och renoverar och dekorerar. Likaså med mitt själsliga bo. Saker som förrut var hinder har försvunnit och jag har fått en rädsla för att förlora min tillvaro som ger motivation att bygga den stabilare på ett vis som jag klarar av. En lagom blandning av rörelse och stimulans. Jag måste bygga tillvaron så att föränderligheten blir en självklar komponent. Jag kan inte sitta still, jag kan inte ens titta på TV.

Det känns som jag är på god väg att hitta ett vis att kunna vara på väg, alltid på väg utan att för den skull behöva lämna det som är kärt för mig.

Min konstruktiva sida har fått mycket mer ljus och luft att andas och växt sig starkare de sista åren. Den destruktiva finns kvar men den har fått ramar och gränser där den får finnas och verka utan att den svämmar över och inte är kontrollerbar

Att det ger så mycket att sköta sin hemvist.

*visslar*

Helg!

En helt underbar helg har passerat och jag känner mig lugn och tillfreds. Många frågor har diskuterats och vi har njutit av varandras sällskap.

Vi har spenderat flera timmar om dagen med våtdräkt och fridykning. Det är vilsamt att glida fram i vattnet med sällskap. Visa, peka, teckna till varandra när man ser något spännande och sällsynt på botten.

Att en särskild liten tös har funnits i närheten har gjort helgen ytterligare berikande. Lilla änglabarnet har en järnvilja och en charm som kan få en gråsten att smälta till honung. Livsfarlig kombination för oss släktingar. Tur att hennes mor fortfarande har en starkare vilja.

Livet på segelbåt är mysigt och man kan hitta avskilda vikar att lägga sig i tills man ätit och badat klart för att åka vidare hemåt Att vår mor servade och stod för maten gjorde det inte sämre, jättestort tack för allt. Tack alla som var med.

Grekland

En fantastisk semester i Grekland till ända och jag känner mig helare än på länge. Familjen på en båt i en hel vecka och vi har haft en otrolig tid tillsammans. Det är spännande att lära känna mina föräldrar som vuxen, roligt att se min bror ta ansvar och fördjupa min relation med min älskade. Tack alla för en fantastisk semester!

Vi har badat, snorklat och seglat. Vandrat längs med Athens gator, smekt de antika kolonner som Platon lutade sig emot när solen brände mot hans svettiga panna. Andats samma "luft" som miljoner Athenare och sett ett annat vis att ta dagen. Det är väl kanske inte så att grekernas livsrytm är den norm jag strävar efter, men den ger en tankeställare.

Jag har sett till mina behov, lyssnat innåt och gjort det som krävs.

Jag är så nöjd och glad.

Obetydlig

Mitt liv verkar vara så obetydligt för dig.
Min tillvaro är så banal i dina ögon.

Mina försök att nå fram viftar du bort som en irriterande fluga.

Ibland blir jag så trött på dig och ditt ego.