Funderande

Vaknade i natt, orolig och spretig i tankarna och med sociala fobier på uppsegling. Första gången som jag hade tydliga ord på vad som kändes. Det är ensamt, väldigt ensamt. På jobbet alltså. Ingen att dela varken framgång eller diskutera motgångar med. Det blir väldigt svårt att känna sig bra och duktig på något utan att få stöd från någon som vet vad jag gör. Lite halvbra på det mesta förrutom det där som jag inte är så bra på, det som strular och det som jag inte kan. Självförtroendet är inget vidare.

Mina studier känns som hemmamark, det är roligt och stimulerande. Men ensamt, dock får man kvitto med jämna mellanrum på om det är rätt spår eller inte.

Jag misstänker att det kan vara så att jag har lite träningsabstinens då jag inte haft tid att gå på pass eller gymmet sedan i fredags. Ja, det är sant. Jag har inte tränat även om helgen och första dagarna den här veckan har varit mycket ansträngande.

Jag har gett mig på ett nytt inlärningsområde vilket har lett till att jag allt mer inser att det där med att göra saker med händerna, sätta ihop saker i rätt ordning på ett något så när intuitivt vis, det saknar jag. Jag måste tänka efter hur man gör, prova, titta och inte ens då är det säkert att det blir rätt. Jag har aldrig behövt lära mig sådant. Jag har aldrig byggt något. Inte behövt försöka tills det fungerade.

Jag tror inte att det är fråga om oförmåga att lära, det hoppas jag i alla fall. Jag inte tagit mig tid att lära mig att lära och skaffa mig erfarenhet nog att ha en bas att tänka utifrån. Där andra ser hur det ska vara så måste jag prova och se om det fungerar för att veta hur det ska vara. Förstår varför det fungerar gör jag inte i alla fall. Det är så frustrerande.

Måste göra något för att rycka upp mig. Det här kan inte få fortgå.

Mmm

Jag klarade tentan.

Jag är nog rätt bra ändå.

Lite massage som belöning kanske. Det kan mina ömma axlar och trötta rygg behöva. Omsorg, jag behöver omsorg. Då måste jag ge mig det.

Tenta

Den här veckan har jag semester för att skriva hemtenta. Nu, tjugo i tolv har jag en fråga kvar av fem, en liten en. Den ska jag ägna mig åt i morgon, sedan ska jag korrekturläsa, bunta ihop och försöka anse att det är så klart så att jag kan lämna ifrån mig häftet. Det är då det kommer, den jävla tentaångesten. Att lämna ifrån mig mitt arbete. Tänk om det är helt ointressant och inte ens värt att läsa för de fem examinatorerna. Varför är jag ett så korkat fån som prompt måste se till att det är mina två proffessorer som ska rätta min tenta. Jag kommer få tillbaka en liten handskriven lapp, insmugen i handen, ytterst diskret, där det står. -Så roligt att du ville komma hit och slita på våra möbler under första delkursen vi hopppas att du nu förstår att du inte ska sätta din fot här igen din imbicilla amöba!

TENTAÅNGEST!!!

Men jag kan samla burkar, det kan jag nog bli duktig på. Ingen anledning till panik, staden är full av urdruckna petflaskor och aliminumburkar.

Tentaångest

Sova.

Fredag klockan tolv.
230905 12 noon
050923 12.00

Just get it over with.


Herravälde kräver en man - Kvinnovälde en majoritet

Den åttonde oktober är det datum då jag tänker se över alkoholtoleransen.
Join in?

Skönt

Jätteskönt att få träna idag. Jo, jag vet att jag tjatar om det men det är faktiskt riktig roligt att känna energin och kraften bubbla i kroppen.


Jag har fått en vän! Snäll, trevlig, välutbildad och rolig. Vi småpratar lite när vi gått på samma pass och så sitter vi i ångbastun och bubblar lite bubbelpool. Lagom socialt. En nivå som jag trivs utmärkt med. Kanske ses vi "civilt" eller så blir vi spinningpolers så länge båda tränar där. Lite skönt att veta att det finns många omötta vänner.

Helgens pulserande oro har lagt sig en del. Det känns mycket skönt. Att jag ska haka upp mig så förfärligt på godtyckliga saker. Jag var nog ganska trött och stressad och alla arga ord och irritation gick rakt in i hjärtat. Jag kände mig som en skamsen fem-åring som försökt göra rätt och mamma glad men där allt gick fel och skadan kostade en halv månadslön att reparera. Hårdhudad som en daggmask...

Nu är jag trött i kroppen, riktigt hängig. Ska strax lagga mig i sängen och läsa "Hermans Historia". Blod och död i långa banor. Intressant och roligt att fylla på lite kunskap. Fast ibland hoppar jag över lite i boken om det blir för otäckt. Som när Axel von fersen blev ihjälsparkad. Det var ganska otrevligt att läsa om. Hela förloppet med hans död beskrevs under tre sidor, jag läste lite i början och lite i slutet. I got the picture.

Förrut

Jag brukade någon gång ibland skicka kort till Rita, farmor eller mamma. Bara en rad om att allt är lugnt och vad jag gör just nu. Det var enda gången som jag begagnade mig av snigelposten. Inte mycket men om jag hittade ett kort som jag tyckte om så köpte jag det, frankerade och plitade lite och la det på lådan med förvissningen om att nästa dag så skulle någon av mina damer bli glad.

Inget särskilt, inget påkostat, verkligen bara en tanke.

Det där saknar jag, att kunna skicka de där korten. Det är som att göra sig av med en gammal vana. Plötsligt så tar man upp vanan igen utan att riktigt tänka sig för, det faller bara så bra in i rytmen.

Jag försöker vänja mig vid att nu är det bara mamma som blir glad åt korten. De andra två behöver inte postverkets tjänster längre. Tanken går fram ändå.

Det är ett drygt år sedan Rita lämnade jordelivet och sex månader sedan för farmors del. Men jag är van att de ska finnas där. Inte dagligdags men alltid väldigt nära. Åratal av vana håller i sig. Hur länge vet jag inte.

Just nu saknar jag allt det där som var så tryggt.

Tillökning!

Rosmarin och persilja i fina krukor.

Nu måsta jag snart ha två fönsterhyllor i köksfönstret! En sådan där på mitten av fönstret och en vanlig i nederkant. Massor med färska, ljuvligt doftande kryddor!

Och i morgon ska jag spela badminton!!!
Äntligen har campushallen fått färdigt sitt golv. Jag hoppas att det skiner och glänser så länge som det har hållit på att putsa på det.

Issss!

http://www.aftonbladet.se/vss/mode/story/0,2789,694925,00.html

Nej, nej, nej.
Jag vill faktiskt inte vara med om det här.

Måndag

En bra dag.

Fått mycket gjort, var på jobbet halv åtta.

Kört ett spinningpass, filat på tekniken. Brände på ordentligt och blev trött. Att göra rätt på spinning tar på andra muskelgrupper än jag är van vid från sommarens cyklande. Pratade med med den franske läkaren. Jagade en förlupen treåring i omklädningsrummet. Solade, la en scrubmask och bastade.

Promenerat i skogen och småpratat som vi gjorde förr. En skön avslutning.

Nu är jag trött i benen. I morgon tänkte jag har vilodag. Någon slags aktivitet blir det säkert men inte spinning. Vissa delar av mig är lite slitna. Dessutom ropar mina cykelbyxor efter en ordentlig tvätt. En otäck stank.

Snart kommer han hem och då ska vi äta kvällsmat och sitta vid käksbordet och småprata. Det är skönt att sammanfatta dagen så. Liksom det bästa sättet.

Koma

Helt däst. Det spänner i fötterna och hettar i kinderna.
Magen känns stum och lite stinn. Det är inte så smart att vänta ända fram till halv tre innan man tar sig tid att äta lunch.

Nu sitter jag har och känner mig trög och orörlig. Ska sitter på en cykel och svettas om 55 minuter. Isses så ickeoptimalt.

Som en orm med en nysvald gasell i magen och en flock lejon i närheten.

Vill bara ligga ner på sidan och bli klappad på tills det otäcka går över!

Ja, så eländig och gnällig är jag faktiskt!
Att man aldrig lär sig.

Fast nu känns det lite bättre. Lite.
Men att ligga på sidan och bli klappad känns inte helt fel ändå.

Söndag

Söndag kväll och jag och min älsakde har spenderat gott om tid tillsammans i helgen. Tagit igen en del av det vi missat under den intensiva period som varit. Än är det inte över men vi ser en ände i alla fall.


Nu har vi bäddat rent i sängen, all tvätt är inlagd i skåpen och det står fyra nya färska örter nogrannt planterade i krukor på fönsterbrädan. Utmärkt att använde i matlagningen. Fyra olika sorters basilika, timjan, citronmeliss och oregano. Jag ska införskaffa rosmarin också, mest för den underbara doften och gärna salvia.


Har slagit upp ett glas rödvin, fantastiskt gott. Jag fick det av en god vän som är väl erfaren i vinkultur och han trodde att det här skulle passa mig. Han har så rätt. Även denna gång. Tack!

En bra helg, jag har läst det jag behövde och jag har vilat mig frisk. Tränade lite igår, 30 minuters intensiv kondition och spinning idag. Känns skönt. Ingen hosta, inget ont i halsen. Bara svettig och rödblommig i hela ansiktet.


Som en vän sa, -ja du går väl på tånaglarna nu när du inte kan träna?
Mmm, lite så är det nog.

Lördag

Hemma, tillsammans och keliga.

Lördag tillsammans med min älskade. God mat, prata i kapp och bara låta samvaron vara helande, läkande, smekande.

Snart är tänderna borstade och jag ska krypa ner i sängen. 23:00 en lördag, ja se den åldern...eller så fortsätter jag att skylla på förkylning. Oavsett så är jag sömnig och så där lungt och skönt tung i kroppen.

*gäspar och släpar täcket bakom mig mot sängen*

Fredag

*Små insikter och självrannsakan.*

Jag börjar bli ett med den prolitära livsstilen. Jag är ett tjänstejon.

Jag blir glad av att det är fredag och att jag ska få vara ledig i två hela dagar. Jag ser med tillförsikt fram emot att få gå upp på lördagsmorgonen och sitta med boken i soffan och dricka migg morgonkaffe i lungt och ro. Sedan gör jag mig några smörgåsar och kanske tar en frukt till. Allt i långsam mak, ibland med radion på. Allting lågmält, tyst och stilla.

Jag gläds extra åt långhelger, blir nästan lite sprallig av tanken. Planerar in massor av saker att göra för att jag då hinner.

I år så njöt jag verkligen av semestern. Jag blev lugn, små saker blev viktiga för att jag hann se dem och ta mig tid att ge dem omsorg. Stora saker fick vara stora och tvingades inte in i min hårt kontrollerade sinnevärld utan respekterades i sin storslagenhet lite på håll.

Mitt flackande medvetande behövde inte jaga, keep it up, absorbera för att hålla sig uppdaterad. Det sjönk ner till en nivå där sammanhangen blev tydliga och världens gång blev sin egen och där mitt eget högmod faktiskt fick vila.

Så tänkte jag; om jag inte springer så fort, då kommer jag inte att tappa min vision över tillvarons små ting som är det jag ändå får ha som mitt. Som ska berika, vara behändiga och vara mina redskap. Om jag inte rusar rakt fram så kanske jag ändå kan se smultronen i vägkanten och känna doften av varm asfalt som blandas med smultronens mogna sötma och i alla fall få njuta av resan även om den inte kan ge mig utrymme att stanna så ofta jag önskar.

Så önskar jag mig i alla fall ro att se dem som är mig nära, så som de är. Det är inte så viktigt om det är bra eller dåligt, det är så relativa begrepp utan egentligt innehåll och utan essens.

Så i kväll ska jag ta med den viktigaste människan i mitt liv på restaurang. Hon ska få välja restaurang och vad hon vill i menyn, jag tror jag vet redan nu men jag säger inget. Så ska vi sitta och resonera och stillsamt samtala medan maten och drycken ger kroppen den näring den behöver.

För att finna lugn, för att visa att hon är viktig, för att visa att hon har ett alldeles fantastiskt liv. För att hon har den plats i mitt hjärta som är allra viktigast. För utan henne kan jag inte se, inte uppleva, inte njuta.

Ja, jag ska på date!

Born to borr!

Fick frågan om jag kunde hjälpa till med att sätta upp en liten detalj i en väns kök.

Lätt! Klart att jag hjälper till!

Fast en stund innan det var dags fick jag kalla små tassar. Ohänt är väl ett inte helt opassande ord i sammanhanget. Jag är rädd om den här realtionen och vill liksom inte göra bort mig på det där irreparibla viset. Min invändning var att det säkert skulle bli bättre om någon med erfarenhet gjorde det. Men efter många försäkringar och ursäkter på förhand så gick jag med på att försöka i alla fall.


Tre små skruvar som skulle fästas i...vänta här nu, på undersidan av ett av väggskåpen, med stor borrmaskin. Och så är det tre hål som ska borras och så ska skruvarna passa i det förborrade hålen.

Vid det laget så svettades jag ymnigt.

Men jag kunde, jisses vad jag kunde. Rädd men in i döden fokuserad så höll jag den stora Black & Decker och borrade så spånet yrde.

Så nu sitter den där under skåpet. Vrida-loss-locket-på-flaskor-och-burkar-anordningen sitter som berget!


I like to borr!

Snälla!

Varför måste sanitetsteknikern städa mitt skrivbord samtidigt som jag jobbar?

Nu har jag rengöringsmedel i kaffet och fått mitt precis påbörjade äpple rengjort med dammvippa. Hur tilltalande är det egentligen?

Nå, nu åker jag till Norrköping för möte hela eftermiddagen.

En mycket rolig sak är att mitt sorgebarn, en viss kommun faktiskt haft tre ärenden. Mitt grepp med sammetshandske var tydligen det effektivaste för att få berörd ordningsmakt att röra på bakbenen. Yes!