Pepparkakor i långa banor och avslappnade honungsvatten får avsluta dagen.
I dag har jag kommit i väg till träningslokalen till slut. Spelade visserligen badminton i går men det var främst teknikträning som ger träningsvärken från sjumilaskogen och denna hade jag en intention att ta hand om idag. Ont, ont, ont.Och nej, det går inte massera bort!
Förkylningsperioden känns i kroppen, det går trögt och det trycker lite över lungorna men jag anser mig vara frisk nu. Dock får spinningen vänta något. 40 minuters konditionsträning på stairmaster och styrka för mage, övre rygg och flanker. Duger, men inte mer. Glädjen i rörelsen ville inte riktigt infinna sig. Hade inte en vän dykt upp och tagit maskinen bredvid mig och småpratat så hade jag inte stått kvar länge. Jag överväldigades av tristess. Faktiskt. Det tyder på att konditionsnivån sjunkit under alla gränser för tolerans. Jag måste ta bättre hand om mig.
Det är inte bara på grund av träningen utan också annars. Måste våga njuta och skämma bort mig mer. Tappade stinget lite efter sommaren då jag ändå mådde så himla bra. Red på den vågen tills energin var slut och då är det så dags att börja underhålla. För sent tyvärr. Jag ser det som oerfarenhet men jag lär mig. Måste underhålla kontinuerligt.
I kväll har jag pysslat, gjort smycken och donat. varken några storlagna estetiska verk och inte heller någon direkt kvalitet men jag tycker om att sitta under halogenlampornas värme, med the och tända ljus och fixa ihop mina egna saker. Jag tyckte om att pyssla när jag var barn, jag låter det finnas kvar, uppmuntrar det och ger det nytt material. Det ska öppna en ny butik i Linköping som säljer pärlor, då ska jag proviantera.
Men pepparkakor och honungsvatten efter en god middag, det tycker jag är en bra början.
I veckan ska jag se till att få massage, bättre på kondtionen och få tid till en speciell person.