Minne,

jag har tappat mitt minne....
Jag har inget därinne, det är alldeles tomt.

Jag är så glömsk. Har så många virvlar i mitt minnes hav att det saknas överblick att räkna dem.

Måste få vila snart.
Måste se till att få vila snart.
Måste ingenting.
Vill.

Tack för att ni finns.
Snart är det sommar och jag ska se när bladen slår ut och betrakta varje löv som en grön blomma. Lika unika som sällsynta orkidéer, så ska jag se dem. Uppleva varje blads sällsamma tillblivelse.

Det är skönt att bli gammal.

Om 30 minuter

är födelsedagen här!

30 år! Jag blir 30 år!!! Hurra!

Snart, så snart.

Tjohooo!

Nog är det bra bra?

Lite vin, lite hemma, lite älskade.

Snart sova. Jag längtar efter att få sova en hel natt utan oro. I morgon är det över. För den här gången, men lite små konferenser skulle vara roligt att hålla även i framtiden.

Kanske...i sommar?

Det går

Jo, då, det blev precis så bra och så trevligt som jag hoppades på. Det känns så skönt.

Let the stars shine while you lift them high.

Snart över.

Dagen innan

I morgon inleds konferens nummer två. Ska bli riktigt roligt, när det väl är i gång. Nu är jag mest bara trött, trött och less. Jag har säkert glömt något, tappat bort någon eller missat någon vesäntlig detalj.

Fast det är ok ändå. Inget som inte går att fixa på plats. Men jag tycker just nu inte att det här är särskilt roligt. Bristen på uppbackning känns. Var gång som jag möter representanter från styrande rådet så blir jag uppriktigt besviken. Vill de eller vill de inte genomföra sina idéer? Att bara initiera dem och sedan inte följa upp det känns så tomt. Jag känner mig ensam.

Vi känner oss alla ensamma, inte bara jag utan alla kollegorna står i samma ekande rymd och med ljusår av tomma kommunala plånböcker mellan våra respektive planeter. Styrande rådet menar att vi måste hålla ihop. Vi skäms för att vi får tigga oss till resorna till grannplaneten, för utan resor blir vi stämplade som ointresserade och oambitiösa. Utan långtidsplan så byggs inga varaktiga relationer. Ett år i taget ger ingen stabil bas.

Jag skriver inte främst i egen sak utan i mina kollegors. Jag är gynnad, jag behöver inte tigga, jag behöver bara motivera. Men ojämlikheten bygger hinder i sig. Man vill ju inte lägga sten på börda eller komma med plumpa förslag då situationen är svår och kollegan knappt orkar uppbringa egen motivation efter år av motgångar, tjatande och bönande om att få utöva sin profession så som vi är av lagen ålagda.

Nej, kära bror, det här var inget roligt att läsa.

Jag visste väl det!

Vilken hund är du?

Golden Retriver Golden retrievern är en snäll och tillitsfull hund. Den är glad då den känner sig nyttig och tycker om att samarbeta. Den tycker mycket om att bära grejer i munnen och gör det mer än gärna när den ska hälsa. Detta är ett tecken på stolthet och glädje. Skulle föremålet den valt att bära vara olämpligt och matte eller husse påpekar detta kan den lätt bli ledsen och stött. Golden retrievern älskar vatten. Enligt rasbeskrivningen ska den vara lydig, intelligent och ha naturlig arbetslust. En golden är en stark hund som gärna drar pulka och jobbar fysiskt, men den är ingen direkt sprinter på löpbanan.

Sista dagen

Ledighetens sista dag och jag mår ganska gott. Lugn och varm. Planerande känns inte längre som en börda utan som ett roligt pyssel. Det ligger några roliga projekt frammåt i tiden som jag tänkte lägga lite extra krut på.

Jag vill cykla, både distans och mer tekniska banor.

Jag vill paddla, både ensam och med kompisar.

Jag vill träna mer, gärna simning ute så fort det går.

Jag vill göra några långlopp löpning så fort benen tål det.

30.

Snart fyller jag trettio år. Ingen ångest så långt ögat når, ingen stress. Kanske skulle mina närmaste uttrycka det annorlunda. Spänd förväntan inför att passera den där gränsen som tycks fungera som en oåterkallelig gräns för ungdom. Kontaktannonsörers favorituttrycksätt räknas inte "...är en ungdomlig tjej på 56 år...", man blir inte ungdom för det.

Jag ser fram emot att bli äldre. Kanske ett lite romantiskt skimmer omkring åldrandet men ändå. Jag vill ha min trädgård på landet och tid att sköta den. Den här uppförsbacken som livet runt trettio erbjuder ger inte mycket fritid. Men visst, fast anställning i daglig verksamhet ger ju lugn, trygghet och säkert stabilitet. Det ger också panikartad rädsla för förändringar, enligt min betraktelser alltså.

Hålla sig i rörelse för att inte stelna. Stelnad lera krackelerar och blir damm.

Lite semester

Skönt att få sova på morgonen. Skönt att få bara vara.

Trött i huvudet men kroppen har energi och känns stark. Jag är så glad för lilla Julia, hon är så lik mig! Ny cykel som funkar utmärkt i skogen, i lera, men också på landsväg. Jag har starka funderingar på att åka mtb Vättern i sommar, 72 km stigar. Precis hur roligt som helst faktiskt. Och lika ansträngande som 300 km asfalt, vilket också är riktigt lockande i och för sig. Men jag har ingen cykel till det, tror jag. Min förra är skev efter min lilla flygtur nedför slussbankarna förra sommaren även om den rullar snabbt och bra.

http://www.vaetternrundan.com/

Nå, äventyr i sommar och planering av nya bus. Finns det bättre sysselsättning när världen fortfarande är ganska grå-brun och arbetsbelastningen ligger som ett ok över allt man tar sig för?

Jag längtar

Längtar efter tok och bus
att tramsa runt i vårens glada rus.

Att sitta på en filt med dig
och dricka vin och äta ost och god pastej.

Vi kan väl busa och förtränga
att vintern vill sitt hårda grepp förlänga

Kyla, regn och ganska långt från lagom hett,
ska vi kanske slå ut filten här på vår parkett?

Nog kan vi ignorera
att den förbannade vintern fortsätter att infiltrera

Sinnet, kroppen och mitt förstånd
är långt ifrån solbränd, snygg och sommarblond

Så låt oss leka med tanken redan nu i natt
att det doftar blommor, jord och allt sådant där som finns i sommarens rabatt

Så go vänner ska ni med ut i vår sommriga hage?
Göra picknick, skratta mot solen och ligga med huvudet på varandras mage?

Ops

Jag har idag blivit faster.
Till en Julia.
Lagom lång och lagom tjock.

Bakis

Jag är fortfarande bakis efter förra veckans bravader. Virrig, trafikfarlig och nära till skratt, trams och ångest. Allt i en enda röra. Och ont i magen. Lite före maten, mycket efter maten.

Hoppas att det blir bättre efter hand, det blir det, allt efter vårens intagande ankomst.

Dagen har varit ganska bra men jag når inte riktigt ända ut. Jag vill åka på SPA och njuta av tillvaron och bara leva och vara. Få massage och njuta. Känna att jag är klar och färdig.

Att vara smed

Lite kall bubbelpool, men jag blev sällskapad av två smeder. En ung kvinna och en gamma man. Deras reflektion av tillvaron var så olika. Min värld är så liten, den må röra sig mellan unga gärningsmän med för stort intellekt för sitt omdöme och justitieministrar med skrynklig kostym. Men det är ett fullt spektra en EN sakfråga.

Bara en.

Vad vet jag om resten av tillvaron? Det kommer att ta en livstid att bara förstå spektrat av sätt att se på världen och tillvaron. Föregående mening påvisar en viss hybris.