Vårvindar friska

leka och viska...

Jag vill ha barmark, jag vill springa, jag vill få andas djupt. Känna styrkan i benen och asfalten mot skosulorna. Trycka ifrån, landa, sträcka ut och njuta av varje steg.

Känna kroppen arbeta med friskt syre i omlopp och rörelsens glädje strömma genom hela mig.

Leva. Andas. Leva.

Med dig min älskade.

Glad idag

Idag är jag lite postraumatiskt stressad...jag har tagit blodprov, blivit petad i näsan med en 15 centimeter lång tops, den skulle ända bak till bakre bihåleväggen och det var ganska vidrigt. Jag behöver tröst. Godis, gott mjukt godis. Med fina färger.

Får provsvar i slutet av veckan, jag har nog malaria, salmonella och tbc.

Söndag

Det är en vanlig titel i den här bloggen.

Romerskt bad med nära vänner, slappande i kubik och njutning i närhet fast ensam. Jag känner mig pigg och utvilad, stark och glad. Jag hoppas att jag kan träna lite lagom nästa vecka så att stressen får sitt utlopp även så.

Jag har i stort sett inget att vara stressad över just nu. Jätteskönt men inte så lätt att minnas alla gånger när båda telefonerna ringer samtidigt, mail med "viktigt" som subject trillar in och det knackar på minnets dörr om att jag nog har glömt något, något väldigt viktigt dessutom. Det hörs på knackningarna.

Jag tycker mycket om min lilla oas, det är så skönt att kunna ligga i en vilstol med ansiktsmask och känna benen bli tunga, höra vattnet porla, smaken av choklad i munnen och vänner prata och trivas. Det är en bra söndag.

Två nätter

i egen säng, i eget rum. Helt ostörd sömn. Stuns i kroppen, ystert glad. Jag tror att jag behövde sova helt enkelt.

I natt har jag drömt om morgondagens läkarbesök, men mest om sprutor och annat otäckt. Måste komma ihåg att köpa amla innan, det hade jag glömt i drömmen. Jag var skitnervös och hade hittat en gammal klasskamrat som skulle hålla mig i handen. Han var tålmodig och hade svettig hand. En virrig sköterska som hellre matade sina fiskar och syresatte vattnet med högtrycksluft än satte kanyler i mig gjorde tillfället till en långbänk. Jag skällde på henne men fick inte rikigt fart på skällandet och kom till slutsatsen i drömmen att en god utskällning är väl förberedd. Det ska jag nog ta fasta på. (O)Frivilliga försöksobjekt?

Vi spanade lite på ny säng i går, käresta och jag. Ordet kompromiss kommer att få praktiseras till det yttersta, vi är inte helt överens. Jag vill ha en snygg, stilren, japans modell. Käresta gillar det vi har. Vi ska ha en ny. I alla fall min sida av den.

Sömn

I natt, i natt har jag sovit på egen säng i eget rum. Länge. Som en liten princessa. Idag mår jag ganska gott. Lugn och mjuk i kroppen. Kvällen igår var mycket trevlig. Träning, lite bastu. Mys i glada vänners lag och en skvätt vin.

Framsteg i det stora spelet dessutom. Under construction.

Men vinet, det avstår jag nog ifrån i fortsättningen också. Det blir inte bra ihop med min kemiska cocktail.

Idag ska jag och älskade titta på säng, en ny, till oss!

En bra lördag.

När

du lovar och inte håller så blir jag arg. Du säger att du ska ta ditt ansvar och sedan så kommer det alltid något i vägen. Du lovar att det ska göras, att du ska göra din del men sedan händer inget. Löften, planer, goda idéer. Men så händer ingenting.

Väntan.

Väntan.

Ingenting.

Jag blir så besviken. Jag blir så arg.

Jag tror

att jag börjar bli lite mer ystert glad. Att bubblan börjar spricka upp lite och frisk luft sippra in genom det sega skalet. Filten börjar kana av och mina gloende hålor börjar fyllas av gnistrande granater.

Watch it world, I'm comming!!!

Idag är det vår

Vår i luften, lättare att andas!

Jag njuter av vetskapen att snart, snart är det vår.

Som komplement till vårkänslorna så har jag bestämt att det är dags för att konsultera min läkare angående mina ständigt förnyade förkylningar. Den ena hinner inte ta slut innan en ny ta vid.

Jag har kommit på mig med att vara så van vid förkylningssymtomen att jag inte ens tycker att det är besvärligt.

Förra vårvintern började de läcka in genom vårt tak hemma, grannens balkong som lossnat lite i sitt fäste och släpte in smältvatten som rann raka vägen in till och och droppade ner på parkett och blommor. Bevattning som varade någon månad till det hade torkat till ordentligt igen. Idag vaknade jag av ett kraftfullt brak och att huset skakade. Min första tanke var att nu hade den förbannade balkongen till slut gett vika och slagit ihjäl ett antal människor på gatan nedandför. Den livsfarliga balkongen är placerad rakt över en av Linköpings mest trafikerade korsningar. Om den faller så kommer människor att bli skadade.

Men så var det inte, balkongen har nog bara lossnat lite mer för nu droppar det från ett mycket större område än en liten spricka. Så jag började dagen med att klä golvet i plast och handdukar och ringa fastighetsbolaget. Nu får vi se om det händer något i år eller om det får vänta tills ett annat år. I år också.

En ny vända

När jag inte simmat på ett tag och bara lekt i strandkanten med mina leksaker. Då är det som att jag glömmer bort hur man gör när man kommer ut där jag inte bottnar längre. Spänner mig och tappar flytförmåga. Sjunker lite.

Kämpar mig upp med hundsim, kippar luft, får en kallsup och försöker nå ner till botten.

Hellre fast mark än luft.

Når botten, känner sten och slemmigt sjögräs, blir rädd för den äckliga botten.

Stöter ifrån botten och kämpar mot ytan. Når ytan men har flutit för långt från stranden för att orka in själv.

Lyfter luren, slår numret.
Hej, jag skulle vilja ha en tid hos dig. Ja, tack, det blir bra. Då ses vi då.

Just idag

skulle jag inte tveka inför att stänga av. Inte finnas, just bara för en dag. Bara en dag.

Man pratar om mognad och erfarenhet, jag ser desillusionerade och resignerade medflytare. Jag blir likadan.

Skönt

Jätteskönt att träna. Aggressiviteten gav med sig och nu är jag lugn. Tungt pass. Tog det försiktigt med en snittpuls på 156 och avslutade med 10 minuters löpning för att känna hur illa det var ställt. Totalt 40 minuters pass. Kroppen tog 20 minuter på cykel innan motståndet släppte och det började rulla på.

Börjar bli hungrig och kycklingfiléerna i ugnen lagas med ingefära, honung och äppelcidervinäger. Ska fylla på formen med grönsaker när det börjar bli klart men tills dess så ska jag ta det lugnt.

Kanske packa inför veckans tur till Umeå. Annars gör jag det i morgon. Jag ska köpa nya skor i morgon. Fina, blanka och hög klack.

Motion

Idag tänker jag gå och träna. Jag håller på att bli galen, stressen bara byggs på och jag känner mig stel, det stretar, tar emot, för lågt blodtryck och inte minst ganska irritabel.

Och så vill jag leka med mitt nya pulsband!

Livet blir för centrerat kring jobb. Jag vill ha motvikt av lust, lek och glädje. Jobb är viktigt, träning är roligare.

Så idag ska jag träna! Annars kommer det inte finnas något att titta på när sol och värme kommer. Varken fysiskt eller psykiskt.

Önskelista

http://www.odiumclothing.net/items/boots/fullsize/glacier-1020_clr.jpg

Me like.
Om jag får chansen så provar jag dem. Kan jag ha dem så köper jag.

http://www.odiumclothing.net/items/boots/fullsize/kiss-248.jpg

Prydliga. Man måste ju vara enkel i sin framtoning ibland...

Dräkt

...jag har en ny dräkt, så snygg!

Kinesisk skärning, tweed och slank.

Nöjd. Måste bara hitta fina skor att ha till, jag skulle vilja ha http://www.odiumclothing.net/items/boots/fullsize/dolly-57_blkbw.jpg
men nej, det är inte användbart. Det är snöslask, kallt och på det hela taget hoppläst att försöka se prydlig ut när man ska slåss mot vädret. Ett par stadiga kängor med platå på 8 cm kanske. Det löser ju problemet med vätan i alla fall. Jag tror att mina nuvarande är ungefär 6 cm, och dem har jag på jobbet och med dem kan jag vada genom relativt djupa vattenpölar utan att bli blöt om fötterna. Köra är inte heller ett problem om man bara lyssnar noga på motorljudet och håller ett öga på varvräknaren.

Jag tycker;
om att vara flicka.
om att vara våpig.
om att visa självrespekt.
om att skämma bort mig.
om att vara fin.
det är trevligt att vara jag.

Det är

märkligt som livet ter sig.

Ett tåg på renovering och ett annat som bromsar in för att hämta packningen så att jag slipper släpa runt på den. Då blir väntan mycket lättare. Friare och ytterligare berikande.

Att stå och passa på sin packning är verkligen inte särskilt stimulerande. Tungt att bära, bevakande mot den okända tjuven eller marodören och begränsande i handling.

Gud är god.

Lite evighet någon?

Efter allt negativt jag sprider runt mig kanske jag kan få bjuda på lite evighet?

Jag älskar vatten. Och snart har jag en egen kajak som jag ska dela med min mamma.

Hjärnblödning

trodde jag att jag skulle få idag. Det liksom smällde till inne i huvudet och så kom huvudvärk med full kraft och så kändes det som det liksom rann något kvalmigt segt nedför skallskålens insidor. Liksom hällt uppfrån fontanellen, jo den har vuxit ihop, och nerför insidan på skallen och blandade upp sig med den vanlig juice någonstans runt käken.

Stressag och orolig och med alla sinne på helspänn. Paniken krypande och iskalla fingrar och stickande fötter. En allt mindre yta med allt mer tillkämpat fokus.

Det släppte efter en timme ungefär.

Jag ska nog ta det lite lugnt ett tag. Jag tror att jag ska strunta i det där besvärliga och bara gona mig ett tag, det har jag faktiskt råd med.

Älska, smeka, leka.

Men

man kan ju alltid shoppa sig lycklig.

Fyra tröjor, en ny ansiktscrème och bomullspads.

'Couse I'm worth it.

*pout*

Två veckor förkyld

Riktigt vidrigt förkyld.

Den här gången ska jag vänta i tre dagar efter att jag känner mig frisk tills jag börjar träna igen. Jag har varit sjuk så mycket i höst att kontakter på jobbet börjar reagera på det. Skräpkropp, man kanske kan anhålla om en ny.

Igår fick jag mitt lilla databord precis som jag ville, 35 cm högt, med kudda framför. Det är precis som så som jag har viljat ha det länge nu. Jag har funderat, klurat men varit lite feg. Från min blå kudde ser jag himlen. Jag har blått bord. Blått tyg. På min kudde trivs jag. Tack kära du för hjälpen.