Ibland

Är livet helt enkelt bara bra.

Lekt i hopp-o-trix-pisten idag på korta små skidor, det kallas blades, skojsigt och jag hoppade högre och högre för varje varv. Min tok har åkt telemark, han åker fortare än alla andra i backen på dem också. Galen är han och väldigt skicklig.

Nu är det nattning här, klockan är tio och jag orkar inte sitta upprätt. Bissingarna rena och linserna ute, bara att krypa ner.

Trix, bad och nöjd.

Så här vackert var det på toppen vid lunchtid idag. Två leenden som säger allt.

Idag var det riktigt rolig åkning och behagligt väder. Jag störtar ned för backarna och njuter av det milda vädret. Ingen rädsla, ingen självbevarelsedrift och ett stort leende i hela kroppen. Det här är så himla underbart. Idag spenderade vi en del tid i puckelpister, vansinnigt roligt och en del tid i funpark med hopp och vallar att trixa i. Jag var lite feg i början men det gick snabbt över.

Premiär för after ski, mysigt och ett skönt sätt att avsluta dagens åkning. Efter en drink klev vi i skidorna igen för ett sista åk hem till lägenheten. Ett mysigt tur genom pisterna i mörkret.

På kvällen tog vi in på SPA och satt i bubbelpoolen och bastade, vi blev riktigt varma i kroppen. Bra för stela muskler, man blir lite skev i kroppen av nya sängar, snålblåst och många timmar i backen.

Nu är vi mjuka i musklerna, varma och mätta. Hela behovstrappan tillgodosedd på en gång.
Inga skador.

Fart i backen!

Strålande väder, ganska blåsigt på toppen. Branta backar, brantare än jag minns att jag åkt förrut . Men jag klarar de svarta backarna även om det kittlar rejält i magen när det känns som man faller över kanten och rasar nedför den hårt packade snön. Dödsföraktet stegras för var timme och bara några fall i snön än så länge, i morgon ska vi leka i trickbacken med alla hopp och vallar. Då kan de bli några nya blåmärken.

Inga skador, men stadigt ökande självförtroende och varje åk går fortare än det förra. En stor beundran för den tok jag är här med. Han far ned för backarna med galenskap och säkerhet som gör resten av besökarna här i Stöten skräckslagna.

Vi har roligt, äter god mat och har massor med tid för varandra. Dessutom är vi helt slutkörda så här första kvällen. Dags att gå och lägga sig nu, orkar inte sitta upprätt längre.

Stöten

Framme! Massa snö här, kallt och blåser. Det råder lavinfara här, varningarna som går ut är av graden fyra. Vägen hit var fantastisk, kalfjäll och gnistrande snö i vintersolen. Väl framme visade det sig att incheckningen inte alls är 12.00 utan 15.00. Men vi tog det lite lugnt, åt, läste på lite om området och planerade veckan. Backarna är mindre än jag minns dem från när jag var här som barn. En aning besviken men vi får väl se vad jag tycker i morgon när jag ska åka ner för dem. Det känns lite i magen när jag tänker på det. Det var länge sedan jag åkte utför och backarna ser väldigt branta ut.

När vi fått tillträde till lägenheten så klädde jag om, vallade mina madshus med blå extra , tog stavar och skidor under armen och hittade längdåkningspåret. Det började med 1300 meters uppförsbacke, en god uppvärmning och sedan var det 1700 meters nedförsbacke! Tjohooo, hej vad det gick i backen. Jag satte mig strategiskt i en snödriva för att känna efter om det gjorde ont att bromsa så om det skulle gå över styr. Det var fullt acceptabelt, tre lager tyg och så naturlig vaddering gav önskad effekt till måttlig smärta.

Här kommer några bilder från lägenheten vi hyr i veckan.


Idag har vi hälsat på morfar på vägen hit, han ligger på sjukhemmet i Vansbro och vill att vår Herre ska komma och hämta honom. Varje morgon ser han frågande mot dörren för att se om det är döden som kommer, men än så länge är det bara sköterskor med toppiga bröst. Det var tydligen näst bäst och dög tills vidare menade han. Men han vill verkligen inte vara med mer och jag förstår honom. Skelettcancer är ett skit. Han får mycket morfin så han har inte ont längre men att ligga i sängen och inte kunna varken äta eller ta sig för något passar inte honom. Han är en aktiv, intellektuell och varje sammanhang blev festligt när han kom.
Idag var han förvirrad, mager och själsligt ihålig.

Mamma

Ibland tror jag att jag håller på att bli allt mer lik min mamma. Det är nog så. Det känns inte så tokigt.

Vem är du lik?


*********************************************

Vad tyder det på om man vid 31 års ålder och 20 års mjölkintorens plötsligt är sugen på kall mjölk och kan tippa i sig en liter...bara för att det är gott och släcker törsten så bra? Och dessutom inte bli sjuk av det... Ur led är tiden.

Omsorg

Vad skulle jag göra utan dem som brydde sig om mig.

Hej flickan!

Jag såg att du åt linfrön, de är inte så bra för kroppen:http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=15528&epslanguage=SV

Kolla vad som står under rekommendationer:Intaget av linfrö bör begränsas till den traditionella doseringen 1-2matskedar dagligen. Detta medför inte någon förgiftningsrisk. Helafrön bör användas eftersom de ger upphov till mindre mängder cyanid änkrossade. Livsmedelsverket avråder från intag av krossat eller maltlinfrö som livsmedel för att tillgodose fettsyrebehov. Man bör vara uppmärksam på att överdrivna intag av linfrö eller nyaberedningar av linfrön kan leda till intag av cyanid som kan varaskadliga (3).

Cyanid, jaha ja, på min ära. Jag tyckte väl att det började kännas lite lamt.

Statusrapport

Trött i kroppen, glad i sinnet. 90 minuter bodycombat i går och 75 minuters spinning idag och jag gav allt på båda passen. Jätteskönt att få lite fart på fettdepåerna. De ska väck!

Har GI-anpassat kosten till stor del och det känns redan att energin ökar och vinterhumöret hålls på avstånd. Grötfrukost är inte fel så här års, man blir så skönt mätt. Tar man en halv deciliter malda linfrön i så är det nyttigt också. Jag har kraft att ta tag i det som behövs och läsa problemen som uppstår, ibland mer kreativt än lämpligt. Men bra blir det.

Efter en strålande sommar, en vacker höst verkar det som det kommer inte gnistrande vinter. I morse sken solen och ljuset som föll in på mitt kontor hade nyansen av en kammare från sekelskiftet. Ni vet, lite gulnad, prydlig och med mörkt bruna detaljer bland knypplade spetsar.

La ner mitt tillfälliga kaffedrickande till årsskiftet, nej inget nyårslöfte, det bara föll sig så. Lugnet i kroppen är underbart, jag sover gott om natten, är fokuserad på dagarna och dessutom glad.

Efter lång tids avvaktan, som kantats av misströstan så har jag givit mig själv två presenter. Den ena kommer att underlätta den andra. Både en start och den här ! Den röda. Visst är den söt, lilla Pillidutten! Och nu kommer jag inte ha några sysselsättningsproblem fram till den 13 juni.