Nog!

Visst är det underbart!

Tack alla fina vänner för att ni gör min dag meningsfull!

Sova

Jag hittar inte min förlovningsring! Den står inte att finna alls och jag har en stark känsla av att den är försvunnen på ett vis så att den inte kommer att hitta tillbaka till mig. Framför allt inte inom överskådlig tid. Jag skäms så vansinnigt inför min älskade och våra nära för att jag har fumlat bort den. Det är genom min virrighet som den är försvunnen!

Min älskade har lämnat mig och jag är ensam, ja, ensammast i världen. Nu när jag till slut kapitulerat och accepterat att jag inte vill ha någon annan än honom. Nu när jag vet att jag vill spendera varje dag tillsammans med honom så lämnar han mig. Precis när jag stängt sista bakdörren och tätat sista fönstret försvinner den gnistrande hägring av lycka som vägen frammåt lovade. Och så "bang", allt borta.

Jag och min älskade återvänder hem. Vi känner brandröken på långt håll men en förvissning om att vårt hus inte är drabbat infinner sig innan vi ser det. När vi kommer fram så brinner allting runt omkring. Glöden har krupit upp på väggarna, in i hallen och röken ligger tung. Vi måste krypa för att komma under. Vi går upp på övervåningen, till vindsrummet. Då, inte förrän då, släpper förvissningen om att vårt hus klarar sig och insikten om att min älskade inte kommer att komma ut. Golvet kommer att rasa under oss. Det är över, allt är över. Men jag är inte rädd, men jag sörjer honom.


Någon som är snabb på drömtolkning? Jag sover inte så bra just nu och drömmarna är över lag enformiga, spända, väntande, monotona. Vakna timmar med förundran över drömmar som är så tydliga att jag är osäker på vad som är sant och inte.

/eder relationsfobiker

Liten och ensam...

...och så är det kallt också. Det ekar här. Kallt och kalt. En pinnstol. Mina naturliga stoppningar håller inte för både kyla och hårda sitsar.

Men snart kommer lägenhetsvärden hem och då blir det nog trevligare här. Fast det är en fin lägenhet, mycket fin. Och så finns det choklad lite överallt och en stor fin säng som jag ska få halva av. Ett eget täcke ligger framlagt och två blå handdukar och så finns det badkar. Några dagar borta från min älskade kommer att gå bra, fastän det blir svårt.

Några dagars arbete och så någon dags trivsel kanske...
Jag är förälskad, på bästa möjliga vis.

Lycklig, mycket lycklig.

Helg...

Äntligen! Jag har gjort mitt första nattdyk! Jagat fisk med händerna, smugit på abborrar och tittar efter om om röding blinkar. Det gör den inte. Och abborren kom precis undan, fastän jag smög och bara andades lite. Så nära!

På dagen dök vi i kalkbrott. Det var en upplevelse, som att dyka i kritallklar mjölk. Om man gick upp en meter så såg man kalkdammet som molnformationer som man kunde sjunka ner i, gömma sig i, ligga till hälften som en krokodil med bara ögonen ovanför. På ställen där dammet var mer kompakt kunde man (nästan) krama kalkbollar och kasta på sin dykpoler.

Samma dykpoler som lekte cirkus med kräftorna och ställde upp dem i formationer och försökte få dem att springa i kapp. Han som jag lurade att tömma dräkten på en sekund så att han ramlade över ända. Det var skojigast. Fast det var förra gången. Han sjönk inte så mycket...inte så det gjorde ont i öronen eller så.

I går var vi ute på egen hand, polern och jag, vi navigerade jättebra. Första gången så hittade vi oss på vatten som var 60 cm djupt och andra gången, när vi skulle navigera tillbaka så hamnade vi på ett maxdjup på 8,3 meter. Vår guide hade på förhand sagt att det var max 6 meters djup på det område som vi skulle gå ner på.På det området var det säkert det.

Dock låg dykbåten ovanför oss och tittade på oss med ekolodet när vi besteg en av naturens danssalar. Slät botten med nätt kort sjögräs i vackra formationer och däremellan vitt kalkdamm blandat med fin sand. I klart vatten och gnistrande solstrålar som finner sin väg mot botten och ger allt en glödande ton.

Tacksam

Idag har jag mött människor. En del gamla, en del nya. En del svenskfödda en del utlandsfödda. Alla som jag kan ge något och alla som kan ge mig något. Det är en sådan välsignelse att få närhet i en okänd själ. Flykigt, men så nära. med löfte om att mötas igen. Att minnas varandra. Det är en sådan välsignelse. Som ett ankare i anonymiteten. Som små ljus mellan långa sträckor av mörker. Jag är så lycklig att få gåvan att känna ansikten som känner mitt och som jag minns sedan sist. Namn som ger ett leende och som kanske ägnar mig en tanke.

Tack.

Små tecken

Säger att jag är stressad. Drömmar, yrsel och oro.

Helgens dykning kommer att ge vila och perspektiv. Ser fram emot det. Verkligen.

Söndag, ska efter avklarat dyk ägnas åt familj och motion. Jag ser verkligen fram emot det.

Jag börjar förstå varför återinförandet av potatislovet, numera kallat novemberlov blev så populärt. Man är trött så här års, i alla fall är jag det. Handlade som uppåttjack i hälsokostbutiken idag. Hoppas att det hjälper upp humör och entusiasm. Annars får jag nog kvittera ut semestern som är kvar och gå i ide en vecka.

Ser fram emot nästa veckas resande och arbete på annan ort. Planeringsdagar med en kollega som jag trivs mycket bra att arbeta med. Tokig med duktig. På det hela taget. En bra skåning.

Behöver komma i kontakt med kollegor i Gbg för info.
Behöver skriva reseräkningar innan det faller ur systemet på grund av avlägset datum. Hatar blanketter. Hittar inte kvitton.
MÅSTE minnas att avboka lokal!
MÅSTE pre-strukturera möten.

Men på det hela taget mår jag väldans gott. Måste bara få sova ordentligt en natt. Det var ett tag sedan.

Strålande

Jag läste några gamla texter.
Insikt.
Jag mår bra. Riktigt bubbligt bra.
Yster och entusiastisk.

Idag provade jag dubbelpass direkt efter varandra på spinningen. Det kändes men var inte alls så jobbigt som jag trodde. Mer som ett o ett halv en två. Fast nu är jag trött. Nanna hårt i kudden.

Måste maila min spinningvän och berätta.

Och så fick jag ett trevligt vardagligt skrivet mail från min mor. Tänka sig. Nothing more, nothing less. Bara trevligt.

Dagen fina, tänkvärda citat

"som att ro i snor".

En myndighet om en annan.

Sammanfattningsvis.
En mycket bra dag med en mycket positivt och en bra jag.
Fast jag har träningsvärk i rumpan efter gårdagens badminton.
Men det är bara skönt.

Bilder

Några bilder som jag med hot om våld och gråten i halsen tvingade ur min nya mobil med kamera. Den snälla och tålmodige vännen coachade och tröstade. Till slut gick det. Tack kära du.

Här nedan följer ett axplock av sista veckans vyer. Stockholms central, Finspångs centrum och Stångån i höstskrud.

Chili, jag är kär i Chili.

Fina bilder som mamma har tagit på Chili, min svägerskas tissetatt. Den har brutens svans på två ställen och räddats från en säker svältdöd. Där av är den lite missbildad i bakvagnen och springer som om den hade väldigt bråttom till lådan. Liksom väldigt nödig.

Precis hur söt som helst och väldigt kaxig. Inte alls rädd för Kajsa och skulle lätt kunna fälla en hel skog med bara bissingarna.

Så här ser jag ut!

Gollum...

Som Gollum

Jag sitter här och känner likhet med Gullum.

Jag sitter också på stenen, glad åt min fisk. Mätt, varm och med en livsuppgift. Men människorna petar på mig, ibland med pinne. Ibland som om jag inte hörde. De förstår inte. Jag glor.

Beroende av mig, utan möjlighet att köra bort. Lite skrämmande men bättre nära och ge en känsla av insikt än avlägset man inte kan skilja fiende från vän. Trixy and false.

Ful, väldigt ful, men söt om jag försöker.
Kan förstå men kan inte bli förstådd. Så långt har deformeringen gått. Förvanskad av ensamhet och introvert av besvikelse och bitterhet.

Misstänkt och misstänksam, jag gör i stort sett inget som är fel men det garanterar inte att jag gör rätt. Vad vet de om vad jag gör? Vad vet de, alls?

I ett eget rum, med väg utanför. Jag ser dem passera, fort och på väg. Jag glor.

Försvarar. Attackerar.
Jag bara sitter här. Du bara går förbi.

My precious...

Vi trivs här. Vi vill inte ha det annorlunda. Vi tar hand om älskade, vi tillsammans.

*skrattar*

Söndag

Lugn och varm. Tog ett avslappnande pass vattengympa efter spinningen då jag insett att jag behöver öka min styrka parallellt med konditionen. Nu är inte styrka det som jag bygger med lätthet då det inte riktigt ingår i min gencocktail. Jag är smidig, slank och snabb. Inte särskilt stark. Vattengympa är jobbigt och ansträngande men kräver inte någon direkt kondition.

Mina leder kommer att räcka mycket längre om jag ser till att bygga styrkan samtidigt.

Dessutom så kommer det öppna för mycket fler aktiviteter. Jag behöver styrkan till klättringen, dykningen och paddlingen. Alla tre blir begränsat av att jag inte har den fysiska styrkan utan bara en vilja och envishet som gränsar till dumhet och en kondition som ger snabb återhämtning. Seg och uthållig.

Så, mera tid i gymmet. Och då börja lyfta lite tyngre. Ska bli roligt att se om jag kan förbättra resultaten även på andra områden. Teknikträning och styrka. Fokus.

Små gaddarna, små gaddarna...

Idag var jag hos tandläkaren. Jättesöt var hon och med bebiesblå klara ögon som glodde in i mitt gap. Jag glodde tillbaka, lite illamående och svettig, jag tycker inte om det, fastän hon var söt.

Röntgenbilder och pill med taggen, både på tänderna och på tandköttet.

Jag var lite nervös. Tänkte att det säkert skulle finnas massa hål. Ont och dyrt. Ingen dykarutrustning och ingen mera kurs. Om man måste ge en massa pengar till tandläkaren för att man slarvar så kan man inte få någon så fin belöning. Det är man inte värd. Jag har oroat mig jättemycket och nu skulle jag få min dom.

Jag glömmer aldrig när tandhygienisten kallade mig för äcklig och knappt ville ta i mig...vi hade vatten hemma när jag var barn som gav missfärgningar på tänderna.

Men, inte ett enda ett! Ingen tandsten ens.
Jag blev tokigt glad. Jag menar det. Äkta yster!

Fredagssushi, kaffe på sta'n, nya insikter, bl a att espresso är ganska äckligt egentligen, ett besök på dykarskolan...den 24 till 27 november så går jag kursen till advanced diver. Tjohooo, 40 meter, here I come! Inga futtiga 18 meter, det är ju nästan ytvatten...*looking cool*